Berättade nu på morgonen för mamma att det inte blir några konserter i Stockholm eller Oslo, och att hela turnén är inställd. Varpå mamma frågade "Är Bill fortfarande sjuk?" Berättade att han akut måste opereras. "Knutar på stämbanden?" undrade mamma. Ja, bekräftade jag, stämmer. "Mm, det är inget att leka med..." sa hon - och var det inte lite medlidande jag såg när hon tittade på mig?
Bara i den här lilla dialogen överraskade hon mig par gånger. För det första att hon kom ihåg att Bill är sjuk, trots att jag nog bara nämnt det en eller två gånger. För det andra att hon gissade på knutar på stämbanden utan att jag sagt något om det (ok, kanske inte så överraskande eftersom hon hållit på med musik). Och för det tredje att hon inte sa något om Bills sätt att sjunga (som hon klagat på tidigare) utan bara suckade att han överanstränger sig.
Mamma har inte mycket gott att säga om Bill i vanliga fall, så jag är glad att hon nu i alla fall verkade förstå att situationen är allvarligare än något att skratta åt...