Berättade nu på morgonen för mamma att det inte blir några konserter i Stockholm eller Oslo, och att hela turnén är inställd. Varpå mamma frågade "Är Bill fortfarande sjuk?" Berättade att han akut måste opereras. "Knutar på stämbanden?" undrade mamma. Ja, bekräftade jag, stämmer. "Mm, det är inget att leka med..." sa hon - och var det inte lite medlidande jag såg när hon tittade på mig?
Bara i den här lilla dialogen överraskade hon mig par gånger. För det första att hon kom ihåg att Bill är sjuk, trots att jag nog bara nämnt det en eller två gånger. För det andra att hon gissade på knutar på stämbanden utan att jag sagt något om det (ok, kanske inte så överraskande eftersom hon hållit på med musik). Och för det tredje att hon inte sa något om Bills sätt att sjunga (som hon klagat på tidigare) utan bara suckade att han överanstränger sig.
Mamma har inte mycket gott att säga om Bill i vanliga fall, så jag är glad att hon nu i alla fall verkade förstå att situationen är allvarligare än något att skratta åt...

Den här dagen har varit en av de längsta i mitt liv... Känns det som iallafall. Den började kl halv 2 inatt, med en artikel på tyska bild.de. Bill Kaulitz, en av de personer som betyder mest för mig i mitt liv, har inte bara råkat ut för en elakartad stämbandsinflammation. Nu måste han även operera bort en cysta från stämbanden. Utan operation riskerar han att aldrig mer kunna sjunga.

Min dag har alltså handlat om att leta upp ny aktuell information om detta ( = ständigt uppkopplad på de tyska sajterna för att få förstahandsinfo, plus en hel del skickade mejl till personer här och där), lägga upp det på hemsidan, samtidigt som man svarat på hundratals mejl från oroliga fans och svarat på lika många frågor över msn.... Allt detta samtidigt som jag själv suttit och oroat mig hur mycket som helst, men måste försöka verka lugnande och säker på att allt kommer gå bra, mot alla som skriver och frågar...

Det hela blev ju inte mycket bättre av att programledarna för de tyska tv-nyheterna säger saker som "Är det här slutet för Tokio Hotel?", "Kommer Bill någonsin att kunna sjunga igen?"
Om jag bara hade en enda önskan som fick gå i uppfyllelse, så skulle det vara att Bill blev helt frisk, kunde fortsätta sjunga som tidigare, och att han aldrig mer behövde bli sjuk. Ja, det var en önskan. ;)

Under tiden som vi väntar på besked, så kommer här en bild på en glad Bill. ^^

Som en del av er redan vet, så var jag i Bryssel och såg Tokio Hotel - första konserten på nya turnén! Och den var helt fantastisk - snygg ny scen, bra setlist, alla fyra verkade jätteglada att äntligen vara ute på europaturné igen. Och så fick vi se Gustavs senaste tatuering - en fallande stjärna på höger underarm. Inte skitsnygg (enligt mig), men om han gillar den, så.
Det enda jag blev lite besviken över var att de spelade så många av låtarna på engelska - hallå, vi kan de tyska låtarna, varför kämpar ni med engelska? Jaja, det var en underbar show i alla fall. Berättar mer om den senare kanske, lite bilder kommer iallafall att dyka upp. Och hela konsertrapporten kommer att dyka upp på Tokio-Hotel.se.

Här kommer min video från "Geh" - ja det är hela låten. =)

Snart tenta, snart deadline för projektet, snart sista dag att ansöka till sommarkurserna.... Allt är så snart. Och jag har haft så mycket att göra på sista tiden att jag inte haft tid att blogga. Men jag lever än!